tisdag 20 oktober 2009

Nimis

Igår besökte jag och två av mina två kollegor Kullaberg. Vi hade bestämt oss för att vandra ner till Nimis och därefter åka in till Mölle för att fika. Tanken var att få komma ut lite i naturen som ett trevligt avbräck till planeringsdagarna vi var på i Ängelholm.

Nu blev det inte riktigt så enkelt som vi tänkt oss!!! För det första var det uruselt skyltat så vi gick naturligtvis vilse. Det blev en ganska saftig omväg kan jag berätta! För det andra var det mycket mycket brant och dessutom halt på grund av löv och bokollon som täckte stigen. Räddningstjänsten vill faktiskt sätta upp varningsskyltar eftersom det sker en hel del olyckor. För det tredje höll min höjdskräck mig i ett järngrepp. Så för att över huvudtaget våga gå var jag tvungen att hålla i mina kollegor. De blev således omväxlande rejält greppade i armen av mig. Hoppas de inte har för många blåmärken! För det fjärde var det mycket längre än vi beräknat. Ungefär halvägs, ner när vi var totalt utmattade, stötte vi på konstnären själv. Vi frågade honom om det var långt kvar och då svarade han med ett leende: "allt är relativt! Jag vet inte vad ni tycker är långt"! Nåväl efter ett par timmars slit hade vi tagit oss ner och sett detta annorlunda konstverk och även lyckats ta oss upp igen. Sjöblöta av svett satte vi oss nöjda i bilen för en fikapaus i Mölle.

Var det då värt denna enorma kroppsansträngning? Ja helt klart!!! Vi fick ju en rejäl bonus genom att få träffa Wilks själv när vi satt utmattade halvvägs ner. Konstverket imponerade också ... ganska häftigt faktiskt!

1 kommentar:

gumman sa...

Låter som om ni hade ganska roligt iaf. Kram