måndag 20 oktober 2008

Självmordsklinikers berättigande?

Ideén till dagens ämne kom när jag läste en artikel i Daily Mail med rubriken: "We had to help our paralysed son die". Som kanske framgår har ett föräldrapar hjälpt sin förlamade son till en självmordsklinik. Sonen, en rugbyspelare som under ett träningspass skadades så allvarligt att han blev totalförlamad från bröstet och nedåt, ville inte leva längre. Han tyckte livet var outhärdligt och hade därför ett gjort ett flertal suicidförsök sedan olyckan för 18 månader sedan. Nu försvarade modern rätten att få hjälpa sin som att avsluta sitt liv.

Jag började fundera lite på det här med självmordskliniker. Efter att surfat runt ett tag hamnade jag på SVD där var en artikel om MS-sjuke Mats från Laholm. Hans väg till sista vilan i Schweiz får man följa i fyra tårdrypande artiklar. De var mycket gripande men samtidigt overkliga. Tänk att en människa åker till en klinik för att bli dödad! Äter en sista god måltid och umgås med sina nära och kära. Dricker slutligen en överdos av sömnmedel och ...

Hur kommer man i kontakt med dessa kliniker? Annonserar de och i så fall hur? Jag behövde inte leta speciellt länge. Fann ganska snabbt en Assisted-Suicide Blog. Där får man hjälp att komma i kontakt med Dignitas, en självmordsklinik i Schweiz. Här får man all information om vilka åtgärder som behöver göras för att få komma till kliniken. Det finns så klart även information om själva tillvägagångssättet och annat värt att veta. Man kan t ex läsa att: "It is always reported to the police, and there are fees involved. Travel and hotels are of course the responsibility of the person asking for help". Att ta sitt liv på Dignitas kostar cirka 30 000 kronor, utöver det tillkommer en årlig medlemsavgift till föreningen på 600 kronor.

Journalisten Derek Humphry är en känd oponionsbildare och har bl a skrivit boken Final Exit. Här kan ni lyssna på hans berättelse om sin cancersjuka fru som han hjälpte att avsluta sitt liv. Det finns också en rad andra oponionsbildare för rätten till att själv bestämma när man vill avsluta sitt liv. Dignity in Dying är ett exempel. De arbetar för: "Patient choice at the end of life. A dignified death for all"

Dödshjälp, eutanasi kommer från grekiskans eu-god och thanatos-död. Nu för tiden använder man ordet som en synonym till dödshjälp. I Sverige är såväl aktiv dödshjälp som läkarassisterat självmord förbjudet. WMA (World Medical Association), som utvecklar läkarkårens etiska regelverk, tar bestämt avstånd från både eutanasi och läkarassisterat självmord. Jag håller nog med dem, fast det är svårt att ta ställning för eller emot! Spontant tänker jag att varje människa ytterst ansvarar för sitt liv och bör således själv få besluta om det skall avslutas. Fast då bör man sköta det självständigt. Det är fegt och egoistiskt att be anhöriga vara delaktiga. Jag tycker inte heller att läkare skall vara inblandade i eutanasi. Läkare skall lindra och bota!

Det finns massor av aspeker som talar emot eutanasi ... tänk om patienten ångrar sig i sista stund, tänk om det är en övergående depression, tänk om patienten bara är dåligt smärtlindrad. Listan kan göras lång! Största faran med eutanasi tror jag är att den palliativa vården kan komma att nedprioriteras. Idag sätts mycket resurser in för att ge smärtlindring och för att dämpa ångest. Jag är rädd för att utvecklingen kan gå mot fler och fler läkarassisterade självmord istället för förbättring av bl a smärtlindrande mediciner och fler hospiceplatser. Vårdtiderna kortas rejält och politikerna vill ju alltid spara så ...

Idag är det endast ett fåtal patienter som möter döden med smärtor. Jag har inga statistik att hänvisa till men personal som jobbar med palliativ vård vittnar om detta. Läkarna är oerhört duktiga på att smärtstilla och läkemedlen blir bara bättre och bättre. Jag skriver en del om smärtor eftersom många är väldigt rädda för att lida under slutskedet. Att behöva vara beroende av andra och att inte kunna leva ett värdigt liv är också motiv många nämner. Det har jag svårare för att argumentera mot. Kanske kan man inte ta ställning till eutanasi förrän man själv hamnar i den situationen.

Avslutningsvis rekommenderar jag Sandra Nilssons D-uppsats, Örebro universitet, Aktiv Dödshjälp: En komparativ och filosofisk analys av svensk och holländsk praxis.



2 kommentarer:

Counseler Pia sa...

Nej till aktiv dödshjälp, säger jag! Tror jag! Egentligen är det så svårt att veta hur man skulle reagera om man hamnar i en "hjälplös" situation. Klinikerna som finns tror jag "hjälper" för "cashens" skull!

Anonym sa...

Tack för din blogg om dödshjälp. Fick mig verkligen att tänka. Inget är så svart och vitt man först tror.

Tack
Johan Westerberg