tisdag 2 september 2008

Hängivenhet

Jag slutar aldrig att förvånas över det mänskliga släktet. Igår träffade jag en kvinna på mitt jobb som fick mig att börja grubbla på vad som kan dölja sig under ytan när man väl börjar skrapa lite. Det är ju inte första gången jag råkar ut för det och det lär inte bli sista gången heller ... men varje gång blir jag lika överrumplad!

I tidningarna finns ibland artiklar som handlar om mördare som levt ett dubbelliv. Ta till exempel Andrei Tjikatilo som föddes den 16 oktober 1936 i byn Jablotjone i Ukraina. Utifrån sett levde Tjikatilo ett normalt liv, han var gift och var far till två barn, han läste väldigt mycket litteratur och tidningar för att hålla sig underrättad om med vad som hände ute i världen. Han var också politiskt aktiv. Dessutom hade han en bra lärarutbildning då han hade tagit tre akademiska examina. Men han bar på en mörk hemlighet ... han gick inte till sitt arbete utan till järnvägsstationen där han hittade sina offer. Hans offer var pojkar, flickor och unga kvinnor. Många av barnen var utvecklingsstörda. De var lätta att övertala och tacksamma för all den hjälp de kunde få. Han gallrade ut sina offer på järnvägs- och busstationer. Det alla hans offer hade gemensamt var att han skadade deras könsorgan. Det var Tjikatilos kännetecken när han mördade. Han utförde alla möjliga otäcka saker med sina offer, bl.a. kannibalism. Han befanns skyldig till 52 mord och i oktober 1992 dömdes han till döden.

Oj, det blev ett långt sidospår, tillbaka till gårdagen. Kvinnan som jag nämde inledningsvis hade jag träffat som hastigast ett par dagar tidigare. Hon hade nyligen börjat som timanställd och nu skulle hon arbeta ensam därför var jag tvungen att delegera henne bl a för att kunna ge insulin. Vi hade ett torrt jobbrelaterat samtal mestadels av kvällen. Sedan var det dags för kvällsfika och då kom en av våra huskatter - Ivan. Han blev katalysatorn till ett långt intressant samtal.

Det visade sig att denna kvinna hade en dold sida. Hon har under minst 35-års tid ägnat större delen av sitt liv åt att hjälpa förvildade katter som har det svårt. Hon tror sig ha räddat mellan 350 -400 katter. Jag fick en ingående beskrivning på hur hon satte ut fällor för att fånga dem. Inte sällan var det dräktiga honor eller honor med små uttorkade källingar. Att socialisera dessa förvildade och svårt medtagna katterna tog lång tid, oftas flera månaders hårt och tålamodskrävande arbete i anspråk. Det gräver djupa hål i börsen också eftersom hon
kastrerar /steriliserar, id-märker och avmaskar dem alla. För att inte tala om dem som behöver veterinärsvård ... de som blivit påkörda av bilar, svultit och fått klamydia i ögonen mm.


Tänk vilken hängivenhet denna kvinna uppvisar. Det är naturligtvis helt förkastligt att ta ett exempel med en seriemördare för att belysa människans dolda sidor (men jag är intresserad av seriemördare därför blev det så). Denna katternas beskyddare är en som jobbar i det dolda ... osjälviskt och utan uppmärksamhet! Men nu Lisbeth har jag lyft fram dig för ett kort ögonblick, du är fantastisk, en riktig hjälte!!!!!

Slutligen måste jag skriva att alla katter placeras i hem efter att ett kontrakt med stränga regler skrivits under.





2 kommentarer:

SYRRAN sa...

KÄRA lillasyster!
Gud vad det är roligt att läsa din blogg!
Längtar redan till nästa inlägg.
KRAM SYRRAN

Lofis sa...

man önskade att det fanns fler människor som hon! vilken hjälte!