måndag 29 september 2008

Fågelterror

Dax för ytterligare en liten anekdot från landsbygden. Den här lilla historien handlar om våra fjäderbeklädda små vänner - fåglarna. Det hela började en helt ordinär måndagskväll då vi kommer hem efter att ha varit på svampkurs. Det hade hunnit bli mörkt ute så vi fick anstränga oss för att inte snubbla när vi steg upp på trappan in till vårt hus.

Jag låste upp dörren och tände ytterbelysningen. Satte mig en stund ute på farstukvisten och tittade på kvällens fynd i våra svampkorgar. Min blick sjönk ner mot golvet ... och då såg jag det! Alldeles fullt med små vita frigolitbitarpå den fula gröna nålfiltsmattan! Var hade dessa kommit ifrån? Det hör till saken att vi har helt insynsskyddad och vindstilla trädgård, så allt detta kan omöjligt att kommit med vinden.

Direkt började min misstänksamma hjärna sätta ihop den ena konspirationsteorin efter den andra! Min första tanke var att någon brutit sig in och stulit vår platt-tv (andra i kvarteret har råkat ut för detta). Men frigoliten ... var kommer den in i bilden tänker ni nog?! Jo min tanke var att tjuvarna stoppat den i förpackningen med skyddande frigolit som står kvar i källaren. Dumt, jag vet! Varför skulle småtjuvar stoppa en stulen tv i sin kartong??? Nej, den teorin höll inte!

Nu har det gått en vecka och varje kväll när vi kommer hem från jobbet ligger där frigolit utan för dörren. Vi har grubblat och grubblat men inte hittat någon lösning på mysteriet. Förrän idag!!! När vi stod i hallen för att gå på morgonrundan med Lisa såg vi det!!! Det är talgoxarna som sitter och biter sönder vår krans som hänger på ytterdörren. Varför det gör detta är mig obegripligt. Finns ju inget att äta eftersom allt är syntetiskt och bomateriel behöver de inte nu. Jag lyckades ta ett foto på en av bovarna. Det blev inte värst bra men det är i alla fall ett bildbevis!

Vi har nu fyllt trädgården med fågelbord, jordnötsmatare och talgbollsstrutar. Springer som skållade råttor och fyller på dessa. Fåglarna formligen äter oss ur huset snart! Men ... trots allt: det är värt allt besvär när man på mornarna vaknar till ljuvlig fågelsång.


Denna lilla historia får mig osökt att tänka på Alfred Hitchcock - skräckens mästerregissör. Speciellt minns jag filmen Fåglarna som skrämde vettet ur mig. Undrar hur Hitchcocks filmer hade varit med dagens avancerade teknik? Det finns massor av intressant läsning på sajten The Master of Suspense.





Inga kommentarer: