lördag 13 september 2008

Bögfickan

Nu tycker jag det är dax för en ny anekdot från livet på landet. Denna lilla händelse börjar vid frukostbordet en lördagsmorgon då vi sitter och diskuterar vart vi skall åka för att rasta Lisa. Vi hade en hel del andra saker på vår agenda därför ville vi inte köra speciellt långt. Kraven på utflyktsmålet var egentligen bara att vi ville ha lite skog där Lisa skulle kunna springa lös utan att riskera att bli påkörd och där det var enkelt att parkera bilen.

Efter mycket velande hit och dit föreslog jag ett ställe som kallas Guldkusten. Det är ett fint promenadstråk längs stranden vid Finjasjön. Fast då kom vi ju på att våran badflicka direkt skulle hoppa i plurret och bli förgiftad av giftalgerna, så det gick ju inte. Nästa idé jag fick är ett ställe jag passera varje dag på väg till jobbet ... en fin rastplats, Gäddastorp. Alla kriterier vi efterfrågade tyckte jag mig ha sett då jag rusade förbi på min vespa ... skog, avskiljt från vägen, lätt att parkera och bara tio minuter hemifrån.

In i bilen och iväg med en hund som är eld och lågor över att få följa med, hon vet vad som väntar! Bad, bad eller skog, skog med massor av kaniner att jaga! Med en entusiastisk hund i bagaget rattar vi in på rastplatsen och går in på en av gångarna som leder in mot den lilla skogsdungen. Ganska snart förstår vi att inte allt står rätt till!!! Under vår lilla vandring ser vi det ena tecknet efter det andra som indikerar att detta är någon form av mötesplats. Det hänger massor av papperslappar på trädgrenarna i ansiktshöjd. Vi en närmare titt inser vi vart vi hamnat för lapparna är kontaktannonser ... innehållet var så grovt att jag inte kan skriva det på min blogg för då blir den mest troligt avstängd. När den första chocken lagt sig skärper vi våra sinnen och tittar oss omkring lite noggranare. Då hittar vi ännu mer underligheter som hänger på grenar och är fastsatta med häftstift på stammarna. Nu får ni använda er fantasi för att lista ut vad detta var!!! Vi inser faktum och småspringer tillbaka till bilen, in med Lisa och iväg. Med en smått chockad hund får vi köra till ett friluftsområde som ligger mycket längre utanför den radie vi tänkt från början.

Några dagar senare sitter jag i personalrummet och berättar händelsen för mina kollegor. Alla sitter tysta, småleende och lyssnar på min historia. Till slut kan en av dem inte hålla sig längre och säger: - " a men Eva ... e du så jävla dum så du åker o rastar din hun på bögafickan? Visste du ente de"? Har du ente sitt den gråa bilen som står där nästan varje da"?

2 kommentarer:

Anonym sa...

Gud va spännande. *skrattar högt* Hm, var det vacker natur där eller? /Maria

Namn: Eva sa...

Hrm naturen glömde jag!