söndag 7 september 2008

Beslutsångest

Nu är det gjort! Jag har fattat mitt beslut efter många, långa sömnlösa nätter och mycket grubblande dagtid också för den delen. Processen med att fatta ett beslut har varit brokig. Jag har bland annat listat argument för och emot i ett kollegieblock. Mina stackars vänner har fått höra på mitt ältande: - "tänk om ....", men de har varit tålmodiga och gett sitt perspektiv på det hela.

Så efter tre månaders tjänstledighet varav dessa bestod av 2 månaders beslutsångest har jag bestämt mig!!! Jag har ringt enhetschefen på PIVA i Krisitanstad och tackat nej till den erbjudna tjänsten där. Jag har meddelat enhetschefet på PIVA i Lund, där jag har min fasta tjänst, och sagt upp mig. Jag har tackat ja till min chef här på rehabiliteringscentret i Tyringe. Nu är det gjort och det är oåterkalleligt *darrar* !!! Jag lugnar mig med mina vänners tröstande ord: "Eva, du är inte livegen! Du kan byta arbetsplats om du inte trivs!"

Här är min nya arbetsplats. Ett litet men naggande gott vårdhem i Tyringe med 28 patienter i tre olika enheter. En avdelning med boende där det bor gamlingar och kroniker. En mellangrupp med lite av varje och slutligen en rehabiliteringsavdelning med unga psykossjuka.

Faktiskt en riktigt trevlig mix med både somatik och psykiatri. Vi är inte många som arbetar där så vi blir nästan som en familj ... på både gott och ont!

Efter långa och tuffa förhandlingar med min nya chef har jag fått bra anställningsvillkor. Dagtid, ganska saftig lön och lite annat smått o gott. På tal om nya chefen så gillar jag honom ... han är smart (både jurist och sjuksköterska), lyhörd och fattar snabba beslut.

Arbetsuppgifterna är ungefär som inom slutenvården men här gäller det att vara mer innovativ eftersom det inte finns några färdiga lösningar på alla problem som kan uppstå.

Mina nya kollegor är en salig mix ... behandlingspedagoger, skötare och undersköterskor i olika åldrar. De är alla trevliga och försöker göra ett så bra jobb som möjligt med patienterna.
Ett annat plus är att jag slipper pendla tre timmar per dag. Nu tar det 10 minuter med bil eller 20 minuter med min vespa. Vi är några stycken som väljer det sistnämda ... bland annat Kenth som gärna ville vara med på bild! Han skäms visserligen lite och önskar att sonens moped vore hans numera sålda motorcykel istället!

Kenth på väg hem

1 kommentar:

Kenth sa...

Vi hälsar dig alla välkomna Eva det känns så bra att få in dig i "familjen" , hoppas du inte ångrar dig för personalgruppen gillar dig verkligen!