lördag 5 juli 2008

Mitt nya liv

Jag har nog inte berättar för så många om mitt nya liv ... om livet på landet. Det är nämligen så att min vardag förändrats radikalt sedan flytten från storstadslivet i Malmö till lugnet i lilla Sjörröd. Många och små förändringar i tillvaron har bidragit till att jag numera kan etikettera mig lantlolla. Dessa förändringens vindar har blåst snabbt, så snabbt att jag helt enkelt inte hunnit med mentalt. Är det verkligen jag som lever i denna tillvaro? Emellanåt känns det som om jag befinner mig i the twilight zone!
Här är ett exempel:
Numera åker jag inte tåg till mitt arbete utan kör vespa. En trendig silverfärgad Vespa Piaggio 150 cc. Detta fordon har jag kört i 1 1/2 månad och har redan kunnat konstaterat att den bild jag hade målat upp kring vespakörande inte helt stämde. I alla mina vespabroschyrer visades glada, leende och lättklädda italienare på sina vespor. Det såg så behagligt och fridfullt ut, därför blev det en smärre chock första morgonen jag hoppade upp i sadeln och gasade iväg! Jag hade helt förträngt att det kanske inte var så bra att vi 50-talister fick vårt tunga mc-kort med på köpet. Som ni säkert förstår fick jag snabbt och skoningslöst erfara att min broms- och kurvteknik var ytterst begränsad. Jag kopplade ett hårt "dödmans-grepp" i styret, bet ihop och gasade iväg med en känslan av att ha liemannen som passagerare. Att sitta helt oskyddad på en mc som när man gasar på får läppar och kinder att fladdra i vinddraget späder verkligen på känslan av fart. Jag fick också bisarra vanföreställningar om framhoppande rådjur och punkteringar. Att sedan lastbilarna slickade mina armar vid omkörning och därmed fick vespan att vingla till i vindraget gjorde inte mig precis lugnare. Om jag sedan lägger till lite getingar, kyla och stora hål här och var i asfalten så kanske ni förstår mitt skräckscenario. Jag såg helt enket döden i vitögat många gånger. Trots detta kämpade jag på. Mina nya kollegor var klart imponerade av min bedrift och sa: "Vilken häftig sjuksköterska vi fått som kör vespa"! Då tänkte jag ... tur att de inte vet att jag bara vågar köra i 30 km/h. Tur också att de inte vet att småkillarna ger mig greknäven och kör om mig med sina små mopeder!
Vi inom psykiatrin säger ofta till patienterna att de skall konfronteras med sin ångest ... först nu kan jag tala av egen erfarenhet eftersom jag har exponerat mig för min vespaångest. Det har gett resultat så därför håller jag numera den formidabla hastigheten utav hela 70 km/h och tycker det är skitkul att köra!!! Tänk er att kunna ta vespan till jobbet genom ett böljande vackert landskap istället för att sitta på ett fullpackat tåg.

4 kommentarer:

SYRRAN sa...

Visste att du skulle komma över din
vesparädsla!
Kram SYRRAN

Counseler Pia sa...

Ohh så kolossalt roligt det är att läsa din blogg!
Du är bara bäst!

Camilla sa...

körlektioner mamma!! Körlektioner!

Anonym sa...

Du kan väl fotografera från ditt nya jobb så man får se hur det ser ut. Favoritskötaren