måndag 7 juli 2008

Koparaden

Det här med att jag numera lever mitt liv på landet blev verklighet för mig bara för några dagar sedan. Då hade jag nämligen blivit tillräckligt avslappnad för att släppa mitt "dödmans-grepp" i styret och mina högt uppdragna axlarna var inte längre som skygglappar för mina ögon. Det var då jag nästan fick en religiös upplevelse, när jag för första gången vågade blicka ut över de vackra omgivningarna, och såg ...
Ja, vad tror ni jag såg? Ett myller av människor som i Malmö?! Nej alls inte! Jag såg kor. Hjordar av kor och kalvar som kantade vägen. Där stod Rosa, Majros, Asta och Beata och stirrade förvånat på mig med sina stora ögon.
Nu har vi kossor vant oss vid att det förutom traktorer kommer ett silvergrått fordon som låter som en geting. På denna sitter en sjuksyster och hon något blänkande på huvudet, vi tror det kallas för hjälm.

1 kommentar:

Counseler Pia sa...

Du e la för go! Roligt!