onsdag 30 juli 2008

Svinkallt

Jag har tagit mod till mig och tagit mitt premiärdopp i havet nu ikväll. Det var plågsamt ... mycket plågsamt. Stranden var fin och där var inte speciellt många människor eftersom vi var på hundbadet i Åhus.

Tvi vale vad kallt det var. En dam på stranden berättade att det var 24 grader. Det tycker jag är svinaktigt kallt eftersom jag är en badkruka.











Tacka vet jag ett varmt skönt bad i badkaret ... utan både alger och tång.

tisdag 29 juli 2008

Panik

Idag har det varit hett värre här uppe i nordvästra skåneland så därför hoppade jag direkt in i duschen efter dagens arbetspass. Inget konstigt med det om det inte vore för fyndet jag gjorde på golvet 10 minuter efter avslutad dusch.
När jag torkat mig och tagit på rena kläder hittade jag den ... en stor äcklig fästing. Panik uppstod!!! Hade denna äckliga best suttit på min kropp utan att jag märkt något? Jag började teoretisera kring om den kunde ha suttit i min hårbotten, på min ryggen, baksidan av låret. Finns det någon möjlighet att äcklet suttit där i flera dagar och sugit blod av mig utan att jag har ha märkt det??? Skulle jag inte kännt den sist jag duschade?
Jag rusade fram till spegeln, vände och vred på min "smäckra" kropp som en vig cirkusakrobat för att kunna se alla baksidor av mig. Inga synliga märken efter fästingangrepp. Nu blev jag inte speciellt lugnad av denna inspektion, för bara tanken på att denna otäcka varelse skulle ha suttit på min kropp gör mig smått neurotisk! Fet och välgödd låg den stilla på golvet. Förstört hela min kväll har den gjort för nu tycker jag det kliar och kryper överallt. Tvi vale för fästingar.
Lisa låg i lugnan ro i sin korg. Jag hoppas verkligen att det är hon som har bjudit fästingen på ett par dagars skrovmål!!!


fredag 25 juli 2008

Nisse

Igår var vi på konsert på Hovdala slott och lyssnade på Nisse Hellberg från Wilmer X. Allt var som bäddat för en perfekt kväll med ljuvlig väder, vacker pastoral miljö, och lagom mycket folk Vi bredde ut vår filt i gröngräset, korkade upp det kylda mousserande vinet och packade upp de nygjorda baguetterna med räksallad. Alldeles strax dök Nisse och hans musiker upp på scenen. Han gav järnet men vi var mest imponerade av basisten, han var döcool och skicklig på sitt instrument.
Jag ägnade en hel del tid åt att fotografera och att leka med min kamera. Slutligen efter en lyckad kväll hade vi cirka 4 km cykling hem genom fårahagarna. Det var kanske mindre roligt!!!!


tisdag 22 juli 2008

Kräftskiva

Det börjar närma sig augusti och då är det kräftpremiär ... fast ändå inte för nu kan man ju äta kräftor året runt. Men jag tror ändå de flesta håller fast vid den gamla traditionen, nämligen att kräftor skall inmundigas i augusti månad!
Själv gillar jag inte kräftor alls. Jag tycker det är ett helsike att sitta och bryta upp de små rackarna för att sedan efter mycket slit få sig en tugga av minimala mått. Nej tacka vet jag räkor! Min sambo däremot är galen i kräftor, därför tror jag att vi skall ställa till med en kräftskiva i vår trädgård. En riktigt hederlig kräftskiva med öl, snaps, knäckebröd, töntiga hattar och annat smått och gott.













Så se upp kära vänner och släkt ... kanske dimper snart en inbjudan ner i er/din brevlådan.

måndag 21 juli 2008

Tradition

Halleluja, vilken helg jag haft! Den började i fredagskväll då min favoritskötare Åsa dök upp som planerat. På spisen puttrade en het chili con carne som spred ljuvliga och frestande aromer i huset. Trots svår hunger och skrikande magar skulle vi få vänta ytterligare någon timma innan maten kom på bordet. Vi var ju tvugna att vänta på två trevliga tjejer som också skulle ansluta sig till den nybildade "shop til you drop-klubben". Det rådde en spänd förväntan i huset. Plötsligt dök den röda bilen upp på gatan. Ut kommer Maria och Anna med sin packning av kuddar, täcken och uppblåsbara madrasser. Snabbt och effektivt packade de upp nere i källaren. Äntligen var alla samlade!!! Klocka var nu 20:00 och magen kved efter mat!
Vi dukade ute i trädgården trots att det var lite småkyligt och luften var fylld av myggor som ville kalasa på vårt blod. De problemen åtgärdade vi med filtar och moskitospiraler, inhandlade i Thailand. Filtarna värmde gott och spiralerna, mest troligt fulla med DDT, höll myggen på behörigt avstånd. Maten smakade bra så vi åt oss snabbt mätta. Därefter blev det kaffe och likör under stearinljusets sken. Smuttande på likören började vi vår planering inför morgondagen. Hur dax skall vi köra? Vilken strategi skall vi använda? Skall vi gå i grupp eller var för sig? Vilken avdelning skall vi börja på? Hur informerar vi varandra om eventuella fynd? Vad skall ni köpa?
När allt var planlagt gick vi in för att få en biostund före läggdax. Det var Doomsday vi tänkt titta på. Nu blev det inte mycket till filmtittande eftersom vi var för speedade för att kunna koncentrera oss på en katastroffilm. Så väckarklockorna ställdes på 07:00 och raskt hoppade vi i säng. Tror vi alla somnade inom en 1/2 timma.
Nu var det äntligen the D-day. Ullared here we come! Vi stuvade in oss i bilen och rattade mot det stora shoppingparadiset. Väl framme började vi leta efter min lill-strumpa Camilla. Henne hittade vi snabbt. Tänk hon hade kört sin premiärtur till Ullared alldeles själv från Göteborg. Undras om körkortet ens hunnit torka?
Så äntligen var vi inne i varuhuset. Som i trance gick vi omkring med våra gigantiska kundvagnar. Fyllde dem med allt ifrån kuddar till tröjor. Träffades lite mellan varven då vi sprang på varan i varuhuset. Rosiga och svettiga stapplade vi ut ur affären. Fötterna var svullna och jag hade fått en blåsa på tån. Vi var nu rejält hungriga av allt shoppande så energidepåerna behövdes fyllas på före hemfärd, (tack Maria för att du fixade gratis kaffe åt oss)!
Väl hemma hade vi visning av våra inköp. Vi skrattade mest och förundrades över att de andra handlat så billigt. Vilka fynd vi gjort! Alla var nöjda! Vi planerade nästa färd till shopping-paradiset i oktober. En ny tradition hade grundats! Maria gjorde goda smoothies åt oss som vi sög i oss till en rysare. Slutligen somnade vi alla nöjda och belåtna.



shop til you drop

torsdag 17 juli 2008

Barnpiga

Vi planerar en längre resa till norra Indien i februari och har fått problem med barnpigan. Lisas dagföräldrar som börjar bli lite till åren klarar inte att passa henne då vi är ute och reser. Hundhotell är uteslutet för vi kan inte låta Lisa sitta i en bur hos främmade människor. Hundpassningen måste lösas på ett annat sätt därför kom vi att tänka på annonsering.
Vi satte således in en annons förra veckan där vi efterlyste en pensionär med trädgård som kan tänka sig vara barnpiga till Lisa. Annonsen hade vi inne både onsdagen och lördagen. Det ringde ideligen så för att kunna hålla ordning på alla fick vi utarbeta en enkel strategi. Vi tog helt enkelt ett vitt pappersark som delades in i ja, kanske och nej.
Av alla dessa som ringde blev det bara två aspiranter kvar. Den ena är vi lite tveksam till för hon hade en mininmal gräsplätt och skulle dessutom ha hutlöst betalt. Nu har vi en äldre dam kvar som nyligen fått avliva sina egna hundar ... hon var snäll så henne skall vi testa.
Har vi för stora krav tro? Pensionär, stor trädgård, snäll, älska goldenflickor och inte ta hutlöst betalt. Kanske är vi naiva och fördomsfulla också ... gamla kärringar kan också vara elaka!


måndag 14 juli 2008

Algblomning

Vi har en mycket sorgsen Lisa i vårt hus för tillfället. Hon är faktiskt väldigt deppig och det beror på att algerna blommar i hennes badbalja (Finjasjön). Eftersom hon dricker si så där en 1/2 liter vid varje dopp så törs jag inte låta henne bada. Hon kan ju bli förgiftad!
När vi är ute på promenad kan vi välja på skogs- eller sjönrundan. Jag föredrar att gå vid sjön, speciellt nu när det är så kvavt och varmt. Lisa traskar också målmedvetet mot sjöhållet. När vi sedan närmar oss sjön får jag koppla henne och direkt förstår hon att det inte vankas något svalkande dopp. Hon blir i det närmaste döende, hasar sig fram och flämtar som om hela hennes "slanka" goldenkropp vore överhettad. Jag får naturligtvis mycket dåligt samvete av att sätta stopp för hennes största passion i livet ... att bada!!!
Hela förra veckan var sjön en grön sörja så vi bestämde oss för att dra till havs. En vänlig granne hade berättat för oss om två hundbad. Ett vid Åhus och ett vid Yngsjö. Vi packade kaffekorgen, programerade GPS'n och buntade in intet ont anande Lisa i bilen. Väl framme väntade oss en underbar tallstrand med ett väl avgränsat område för badvilliga hundar.
Lisa vittrade havet och galopperade snabbt ner mot böljorna. Lade sig ned på botten och bara njöt! Att få se sin hund så lycklig är en fantastisk upplevelse, det vet alla hundägare.

torsdag 10 juli 2008

Besviken

Jag är en stor fan av Hipp Hipp - gänget. Tramsig och naiv humor ... ja jag vet, men det är underbart roligt. Kajan, Morgan Pålsson, Jolanta och Gooooran, vilka karaktärer. För att inte tala om min absoluta favorit Tiffany Persson!!!


När jag häromdagen gick in för att titta vilka nya torrents som laddats upp blev jag klart överlycklig över att se Morgan Pålsson Världsreportern. Jag tankar hem, oj då ... jag menar klart köper filmen direkt. Vi bänkar oss med lite gott och startar förväntansfullt dvd'n. Jag har klart Hipp Hipp I och II samt Itzhak's julevangelium i åtanke. Det här kommer att bjuda på många skrattsalvor!!!!


Men ack vad jag blev besviken! Visserligen hade filmen några höjdpunkter som när Robert och Morgan lämnas nedgrävda till huvudet i öknen av ett banditgäng och Morgan föreslår att de ska leka lite sällskapslekar för att liva upp stämningen. Det var kul men däremellan är filmen mest en tråkig buskissoppa med värdelös handling, uselt skådespeleri och tunna karaktärer. Jag sommande x flera och det säger inte lite!

tisdag 8 juli 2008

Korkeken

Jag fortsätter nu på temat livet på landet. Idag kommer jag att skriva lite om min nya arbetsplats. I alla fall min tilltänkta nya arbetsplats för jag har inte helt bestämt mig ännu. Situationen är den att jag har tagit tjänstledigt från mitt ordinarie jobb i Lund för att prova på något annat.
Detta något annat ligger 20 minuters härlig vespakörning hemmifrån. Detta innebär att jag inte behöver stiga upp mitt i natten utan kan vänta tills tuppen gal (väckarklockans alarm 06:00). En klar fördel. Sen kommer jag hem långt innan korna mjölkas, så där vid 16:30-tiden. Min arbetsdag blir alltså drygt 3 timmar kortare.
Nu är jag alltså sjuksyster på en liten familjär arbetsplats där mottot är: här hjälps vi åt med helheten. Ägaren = verksamhetschefen = sjuksköterska=min enda kollega!!! Korta beslutsvägar alltså! Där är ett lite annat tempo också. Nu kan jag ta en tur ut i trädgården och plocka mig lite vinbär. Jag har till och med tid att ta en tur på byn ibland. Patienterna är också helt annorlunda ... här behövs inte 4 skötare för att hålla fast dem, nej här påminner de mig så jag inte glömmer ge injektionerna.

Jag saknar klart mina trevliga kolleger på PIVA i Lund och det hektiska arbetstempot. Fast nu börjar nog lantlollan att vänja sig vid den lugna lunken och tycker det är väldigt behagligt också.



Varför slita i onödan, när man kan sitta och snusa under korkeken?

måndag 7 juli 2008

Koparaden

Det här med att jag numera lever mitt liv på landet blev verklighet för mig bara för några dagar sedan. Då hade jag nämligen blivit tillräckligt avslappnad för att släppa mitt "dödmans-grepp" i styret och mina högt uppdragna axlarna var inte längre som skygglappar för mina ögon. Det var då jag nästan fick en religiös upplevelse, när jag för första gången vågade blicka ut över de vackra omgivningarna, och såg ...
Ja, vad tror ni jag såg? Ett myller av människor som i Malmö?! Nej alls inte! Jag såg kor. Hjordar av kor och kalvar som kantade vägen. Där stod Rosa, Majros, Asta och Beata och stirrade förvånat på mig med sina stora ögon.
Nu har vi kossor vant oss vid att det förutom traktorer kommer ett silvergrått fordon som låter som en geting. På denna sitter en sjuksyster och hon något blänkande på huvudet, vi tror det kallas för hjälm.

lördag 5 juli 2008

Mitt nya liv

Jag har nog inte berättar för så många om mitt nya liv ... om livet på landet. Det är nämligen så att min vardag förändrats radikalt sedan flytten från storstadslivet i Malmö till lugnet i lilla Sjörröd. Många och små förändringar i tillvaron har bidragit till att jag numera kan etikettera mig lantlolla. Dessa förändringens vindar har blåst snabbt, så snabbt att jag helt enkelt inte hunnit med mentalt. Är det verkligen jag som lever i denna tillvaro? Emellanåt känns det som om jag befinner mig i the twilight zone!
Här är ett exempel:
Numera åker jag inte tåg till mitt arbete utan kör vespa. En trendig silverfärgad Vespa Piaggio 150 cc. Detta fordon har jag kört i 1 1/2 månad och har redan kunnat konstaterat att den bild jag hade målat upp kring vespakörande inte helt stämde. I alla mina vespabroschyrer visades glada, leende och lättklädda italienare på sina vespor. Det såg så behagligt och fridfullt ut, därför blev det en smärre chock första morgonen jag hoppade upp i sadeln och gasade iväg! Jag hade helt förträngt att det kanske inte var så bra att vi 50-talister fick vårt tunga mc-kort med på köpet. Som ni säkert förstår fick jag snabbt och skoningslöst erfara att min broms- och kurvteknik var ytterst begränsad. Jag kopplade ett hårt "dödmans-grepp" i styret, bet ihop och gasade iväg med en känslan av att ha liemannen som passagerare. Att sitta helt oskyddad på en mc som när man gasar på får läppar och kinder att fladdra i vinddraget späder verkligen på känslan av fart. Jag fick också bisarra vanföreställningar om framhoppande rådjur och punkteringar. Att sedan lastbilarna slickade mina armar vid omkörning och därmed fick vespan att vingla till i vindraget gjorde inte mig precis lugnare. Om jag sedan lägger till lite getingar, kyla och stora hål här och var i asfalten så kanske ni förstår mitt skräckscenario. Jag såg helt enket döden i vitögat många gånger. Trots detta kämpade jag på. Mina nya kollegor var klart imponerade av min bedrift och sa: "Vilken häftig sjuksköterska vi fått som kör vespa"! Då tänkte jag ... tur att de inte vet att jag bara vågar köra i 30 km/h. Tur också att de inte vet att småkillarna ger mig greknäven och kör om mig med sina små mopeder!
Vi inom psykiatrin säger ofta till patienterna att de skall konfronteras med sin ångest ... först nu kan jag tala av egen erfarenhet eftersom jag har exponerat mig för min vespaångest. Det har gett resultat så därför håller jag numera den formidabla hastigheten utav hela 70 km/h och tycker det är skitkul att köra!!! Tänk er att kunna ta vespan till jobbet genom ett böljande vackert landskap istället för att sitta på ett fullpackat tåg.

onsdag 2 juli 2008

Den som väntar på något gott ...

Snart är jag tillbaka!